Revisorn

Nikolaj Gogol föddes i nuvarande Ukraina utanför Poltava i en polsk-ukrainsk familj år1809. Då var ju hela området en del av det Ryska Imperiet och följaktligen skrev Gogol på ryska. Trots det ryska språket, skrev han i mycket romantiska drag om Ukraina. Särskilt den historiska romanen ”Taras Bulba” som utkom år 1835 har blivit en symbol för självständiga Ukraina och den ukrainska nationalromantiken. Detta har i modern tid lett till att både Ryssland och Ukraina anser sig ha rätt till att kalla Gogol ”sin” författare.

Gogol beskriver sin samtid i humoristiska och ganska absurda drag. Det finns inga gränser för hur giriga, dumma eller ärelystna… och komiska, överheten kan bli. Han drev hejdlöst med både det privata livet med kärlek och äktenskap och om de politiska spänningarna inom det ryska väldet. Och för det mesta blev det väldigt elakt och väldigt roligt! Det senare blev dock mera ett problem än en fördel för författaren själv. Han ville ju först och främst skriva för att påverka det samhälle som han levde i, inte enbart roa.

Äktenskap, lögner och offentlig vanskötsel är också temat i teaterpjäsen ”Revisorn”. Här beskriver Gogol hur de ledande i en liten landsortsstad gör allt för att rädda sitt eget skinn då en inspektör från huvudstaden anländer för att se hur de sköter sina åtaganden. Alla gör sitt yttersta för att ställa sig själva i en så bra dager det bara går utan att en sekund bry sig om vad som kan tänkas vara rätt eller ärligt. Huvudsaken är att man inte blir fast i sitt fuskande… eller åtminstone inte blir straffad för det!
Tankehoppet till vårt eget lands och tids högsta styrande och deras görande är väl inte alltid svindlande långt?

Huvudsyftet med pjäsen var alltså att visa på hur det ryska imperiet vansköttes. Men publik och kritiker tyckte att pjäsen var rolig. Gogol lär ha blivit så missnöjd med den responsen på pjäsen att han lämnade Ryssland och levde utomlands i ca tolv år innan han återvände.

Jag hoppas att Pedersöre Teaters version av ”Revisorn” blir minst lika roande som originalet. Och ingen lär väl bli tvungen att gå i landsflykt om så sker!

Frits Olaussen

Pressmaterial - högupplösta foton

Fotograf: Hanna Östman